Jonathan Swift / Tranzlaty
When I woke daylight had just broken.N kununna tuma min na tile yeelen tun karilen don sisan dɔrɔn.I attempted to rise, but I could not get up.N y’a ɲini ka wuli, nka n ma se ka wuli.I had happened to fall asleep on my back.A kɛra cogo o cogo, ne tun ye sunɔgɔ kɛ ne kɔ kan.And now my arms and legs were fastened to the ground.Wa sisan, ne bolow ni ne senw tun sirilen bɛ duguma.My hair, which was long and thick, was tied down too.Ne kunsigi min tun ka jan ani a tun ka bon, o fana tun sirilen bɛ duguma.I could only look upward, unable to move in any way.Ne tun bɛ se ka sanfɛla dɔrɔn de filɛ, ne tun tɛ se ka wuli cogo si la.The sun began to grow hot, and the light hurt my eyes.Tile y’a daminɛ ka funteni, yeelen ye ne ɲɛw dimi.I heard a confused noise all around me.N ye mankan hakili ɲagaminen dɔ mɛn n lamini bɛɛ la.But I could see nothing except the sky above me.Nka ne tun tɛ se ka foyi ye fo sankolo min tun bɛ ne sanfɛ.After a little time I felt something alive.Waati dɔɔnin tɛmɛnen kɔfɛ n y’a ye ko fɛn dɔ bɛ ɲɛnamaya la.Something was moving on my left leg.Fɛn dɔ tun bɛ ka lamaga n kininbolo sen na.It gently advanced over my chest.A taara ɲɛ nɔgɔya la n disi kan.